Tranbärsjuice
Tranbärsjuice har blivit min nya älsklingsjuice, min medicin, mitt hopp, mitt lugnt. Hoppas att det fungerar på riktigt också, det känns som det gör det. Jag kanske får vara försiktigare hädan efter... Middagen var trevlig, det blev mycket diskussioner som jag nyfiket lyssnade på.
Och från ikväll har jag ändrat uppfattning vad det gäller mormor och morfar. Förut har jag liksom inte förstått varför mamma och Gunnel har sagt upp vänskapen och kontakten med dom. Men nu, det är som att leva i slutet av en skräckfilm. Det är obehagligt när livslögnen blir såhär uppenbar, man kommer på vem som var elak. Förstår ni?, när man tänker AHA, nu ser jag den röda tråden genom hela livshistorien. Det känns verkligen som om hela mitt liv har varit en film med två personer som fick rollen som elaka föräldrar / mor- och farföräldrar. Det första jag tänkte på när jag fick höra allt var hur likt det är en film, en riktig jävla rysare! Jag förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och elaka. Det finns inte i min värld, inte heller in Erikas och Simons, jag förstår mycket väl varför han inte vill träffa dom längre. Hade M & M brytt sig det minsta lilla om sina barnbarn så hade dom ringt, hållit kontakten vid liv och vilja se oss mer. Jag fattar fan inte och jag blir lika irriterad och ledsen varje gång jag tänker på det!
Och från ikväll har jag ändrat uppfattning vad det gäller mormor och morfar. Förut har jag liksom inte förstått varför mamma och Gunnel har sagt upp vänskapen och kontakten med dom. Men nu, det är som att leva i slutet av en skräckfilm. Det är obehagligt när livslögnen blir såhär uppenbar, man kommer på vem som var elak. Förstår ni?, när man tänker AHA, nu ser jag den röda tråden genom hela livshistorien. Det känns verkligen som om hela mitt liv har varit en film med två personer som fick rollen som elaka föräldrar / mor- och farföräldrar. Det första jag tänkte på när jag fick höra allt var hur likt det är en film, en riktig jävla rysare! Jag förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och elaka. Det finns inte i min värld, inte heller in Erikas och Simons, jag förstår mycket väl varför han inte vill träffa dom längre. Hade M & M brytt sig det minsta lilla om sina barnbarn så hade dom ringt, hållit kontakten vid liv och vilja se oss mer. Jag fattar fan inte och jag blir lika irriterad och ledsen varje gång jag tänker på det!
När jag var liten var dom verkligen snälla och hjälpsamma, precis som en mormor och morfar ska vara. Antingen så har en viss person lurat i fel saker och dom har upprätthållit en väldigt bra fasad, eller så var dom precis som jag alltid har upplevt dom: snälla, och sedan förändrats. Jag vet inte, det går inte att säga! Den personen som har lurat i dom det värsta tänkbara har alltid varit elak, och nu har han förändrat allt. Kan ni förstå hur det känns att förlora sina föräldrar? Jag kan inte och jag vet att jag inte kommer få uppleva det, men mamma och Gunnel vet. Det finns inga ord som riktigt kan beskriva den sorgen jag känner just nu, jag ville bara gråta förut. Hur i helvete kan tre personer vara så jävla elaka? Det som är nästa värre är hur en BROR kan vara så jävla girig, så girig att han får sina föräldrar att helt vända sig emot sina två döttrar. Dom har inga döttrar längre, dom ingår inte i deras värld mer. Dom är som döda, helt hjärntvättade av en psykopat.
Kommentarer
Postat av: Sussi
Jag har upplevt samma sak med min morfar. Jag har inte känt honom som liten, men jag har aldrig förstått varför jag och min broder inte har fått lära känna honom. Många poletter har ramlat ner sedan jag fick historien förklarad. Mycket som gör en arg och ledsen.
Min hund tackar nog så mycket! :)
Trackback
