Drack en kopp te och läste Solo innan jag tog på mig promenadskorna. I går hörde jag gubbarna, i dag gick jag förbi en man av egen sort. Det var den där karl som alltid går barfota här i Katrineholm, var han än är. Alltid med konstiga, utsvängda byxor med remmar hängandes och bärandes på en axelremsväska. Nu stod han i en skogsdunge med ett konstig plastföremål i handen (troligtvis barfota också) Jag tittade till några gånger för att se vad han höll på med, innan han plötsligt for upp ur skogen mot sin cykel. Jag trodde han skulle efter mig, vilket resulterade i att jag började springa. Lite rädd blev jag allt och fick ont i benhinnorna på köpet.

---