Nu är det bara 40 dagar kvar. Det kommer kännas som en befrielse, men bara på ett enda vis. Vore det inte för den saken skulle jag kunna gå ett år till. Slippa just det, som om tyngden från axlarna bara försvinner. Brukar tänka på hur jag ska summera dessa tre år. Jag skulle kunna skriva det så utförligt som möjligt, men jag tror jag håller lite för mig själv, bara för att inte åka ner till den särskildes nivå. Brukar även tänka på avslutningen i 9:an, där jag och flera andra grät nästan hela dagen, bara för att det var så hemskt att lämna alla. Denna gång kommer jag inte gråta för den sakens skull, utan för att det är en period i livet som tar slut. Bara tanken på det är ganska läskigt. Ny start på ny plats, ny utmaningar och nya äventyr. Härligt!

---