Jag är inte så peppad som jag borde vara. Jag vet heller inte var motivationen har tagit vägen. Börjar vid ett och hoppas på att vara hemma vid fem, nästa tåg är x2000 och jag vill inte betala någon mellaskillnad när jag redan har betalat för ett måndaskort. Jag behöver ett besked som kan pigga upp det mesta nu känner jag. Det är måndag igen och veckorna rusar förbi. Jag tänker oftast för mycket och är ganska känslosam, vilket inte underlätta alls. Det ska bli ett spektakulärt äventyr, att få flytta och skaffa sig ett ombonat hem med min livskamrat. Samtidigt kan jag inte tänka på vad de andra livskamraterna kommer tycka när det står ett tomt rum på vardera ställe. Det känns så sorligt. Mamma sa själv att det kommer kännas just tomt. Det blir härligt på samma gång, lilla fågeln lämnar det trygga boet. Fint.