Redan vid nio imorse stod jag redo hos Lina för promenad, det blev en lång sådan i närmare bestämt en timme och fyrtio minuter. Därefter gick vi till Sultans och åt tidigt lunch. I timmar pratade vi om vad än som kändes viktigt - mycket välbehövligt och efterlängtat. Att kusiner kunde vara så lika visste jag inte, däremot var det absolut inte sista gången vi ägnade oss åt detta. Henne tycker jag om!

---