Det är söndag igen. Det innebär i vanlig ordning packa väskan, träna och titta över vad som händer nästa vecka. Lika så idag och mitt uppe i det förstnämnda kom jag att tänka på att om bara några veckor kommer jag aldrig mer att packa i stort sätt allt jag har för att vara antingen hos mamma eller pappa en vecka. Jag kommer givetvis aldrig sluta träffa min föräldrar men däremot en-veckas-perioderna är det snart slut på. Det känns ganska skrämmande ju mer jag tänker på det, av den orsaken att en vana som har pågått i elva år helt plötsligt kommer upphöra som en veckorutin. Men jag vet det kommer bli bra när jag väl har vant mig, för det är just det att behöva flytta på sig varje söndag som har gjort att dessa dagar har varit en aning jobbiga. Så det blir med blandade känslor jag packar mina saker för ett nytt liv. Mamma och pappa betyder obeskrivligt mycket mer än jag visste.