Halvvägs till universitet idag blev jag stoppad av en väldigt liten tant som ville ha hjälp över vägen. Hon jämrade sig över all is och när vi väl hade kommit till andra sidan kom hon på att det var ju lika halt där och att hon gärna ville ha hjälp den sista biten. Så under de resterande 2 minuterna det tog fick jag höra om både det ena och det andra, att hon med sina 93 år på nacken kände sig väldigt ensam eftersom alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn var utspridda över hela landet och hur tacksam hon var för att jag som var ung och stark hade hjälpt henne. Jag fick en kram och traskade sedan vidare, väldigt glad över att ha hjälpt en ensam själ in i värmen,.