En minut var det vi på jobbet gav idag, utöver alla allmänna tankar och funderingar. En minut för något så oförståeligt och fruktansvärt grymt. Så pass oförståeligt att det inte går att skriva om det så mycket mer. Därför slutar jag här. När klockan slog halv 3 for jag hem illa kvickt och la mig i solen. Det är bästa att passa på när väl vädret tillåter det. Kvällen är ännu oplanerad och jag låter den vara det ett tag till. Hej!

---