Nu känns det som att hjärnkapaciteten är nere på noll och jag tror närmare besämt att jag slår ihop boken för idag. Drygt två timmar susade förbi, roligt vet jag inte om det är, men kanske var det för att det gick bra att översätta det hela. Nu ska jag inhandla det som behövs för middagen och sedan hämta hem mitt hjärta. Jag är så kär!