Efter att ha suttit på samma stol i fyra timmar och nästan skrivit handen ur led, är det skönt att det är över. För den här gången. Förhoppningsvis. Därefter for jag direkt hem till mamma och maten var klar lagom till dess, så underbar som hon är. Det är inte förrän alla spänningar och nervositeten släpper som tröttheten infinner sig och man inser vilken energi en tenta kräver. På olika vis. Nu skulle jag kunna sova tills i morgon känns det som. Till kvällen ska jag besöka lurven på fyra ben och alla andra på den gatan. Fint!