Jag försöker så gott det går att överleva nästäppan som aldrig vill lämna min annars friska kropp. Snart två veckor utan träning och aldrig har jag längtat tillbaka så mycket. Det är oerhört segt, trögt och tråkigt att ligga still i soffan utan minsta ansträngning, så ni kan säkert förstå min frustration. Jag befiner mig just nu hos mamma och ska ladda upp skriv-batterierna inför nästa tenta som med stormsteg börjar närma sig. På grund av valborgs dåliga placering nästa vecka kommer jag ägna kommande helg (!?!?) åt att skriva en del. Förmodligen kommer det som alla andra gånger att gå bra, men jag ser inte fram emot det precis. Helgerna är min heliga tid! Hej så länge...