Ända sedan jag sprang de där 12 kilometrarna har något i mitt knä i stått rätt till. Det konstiga är att jag, i stort sett kan träna problemfritt, men det är när jag sitter still med knät böjt som något irriteras och sedan kan jag inte ta mig fram ordentligt. I dag har jag varit på föreläsningar i fyra timmar och ni kan ju gissa hur sämst det gick att gå i alla dessa trappor efterråt. Jag rådfrågade mamma som inte heller vet hur jag ska göra - det går som sagt att träna utan smärta, om jag är försiktig. I går avklarade jag mitt älskade core-pass. Hur jag gör i kväll återstår att se, men känner jag mig själv rätt sitter jag där och trampar på en cykel igen...