I dag slog det mig att tiden mellan 17 och 18 nog är den bästa tiden att träna på. Jag hinner med det jag vill, både innan och efteråt. Efter ett spinning-pass avklarat, just på den tiden, har jag nu placerat mig i soffan med en kopp kaffe. Man kan ha det sämre... Det har gått lika många dagar som det är kvar innan Pontus kommer hem igen. Med störta lycka har jag fått ha honom hemma ända sedan mellandagarna. Detta fantastiska kunde ju uppenbarligen inte vara för evigt, men det gör inte så mycket - huvudsaken är att han är min ♥